Vi är beroende av funktioner som fungerande elförsörjning, rinnande vatten och effektiv kommunikation för att kunna leva våra vardagliga liv. Många av de system som vi är så beroende av byggdes på 50- och 60-talen och en puckel av investeringsbehov har under lång tid skjutits fram. WSP har intervjuat representanter för flera av de branschorganisationer som arbetar med dessa frågor dagligen, och svaren visar att det finns stor oro för att inte tillräckligt mycket görs.

– Elnätssituationen är ansträngd och stamnäten behöver kraftigt byggas ut i snabb takt för att möjliggöra samhällets klimatomställning. För det behöver tillståndsprocesserna kortas ned och för det krävs krafttag från politiken ganska omgående. Därtill behövs mycket ny kompetens och det är verkligen bråttom. Sen tror jag att det är viktigt att det finns en acceptans från samhället att det måste få kosta litegrann, alternativet att inte ställa om från fossila bränslen är så mycket dyrare, säger Per Holm, ansvarig för klimatpolitik på Energiföretagen.

I rapporten, som bygger på intervjuer med elva av de största branschorganisationerna i Sverige, framkommer att det redan idag finns ett stort behov av investeringar för underhåll, renovering och utveckling av Sveriges samhällstillgångar. Samtidigt pågår en förskjutning av investeringarna på framtiden, vilket innebär att investeringsbehoven växer för varje år som går.

Detta i kombination med att många svenska kommuner saknar långsiktig och fullgod planering för hur investeringarna ska finansieras i framtiden riskerar att leda till stora svårigheter den dag då problemen blir akuta. Men läget är inte hopplöst, tvärtom är satsningar på våra redan byggda samhällstillgångar rätt väg att gå för att ta ansvar både ekonomiskt och miljömässigt, och särskilt aktuellt just nu för att det är ett klokt sätt att hålla igång ekonomin under pandemin, menar Håkan Danielsson, vd på WSP

– Det finns stora möjligheter att lösa detta nu. Det vi saknar är ett helhetsperspektiv så att vi kan ta väl avvägda beslut när vi prioriterar underhållet. Vi behöver skaffa oss koll på sårbarheterna. Var är underhållsarbetet mest akut, hur ser de ömsesidiga beroendena ut och vilka kompetenser behöver vi för att kunna genomföra arbetet? Därtill tror jag att vi behöver våga ifrågasätta vem som äger och förvaltar tillgångarna på bästa sätt. Här kan vi inspireras av andra delar av världen. Det saknas inte idéer och nya perspektiv, däremot saknas det en hel del finansiering.

Branschorganisationerna identifierar totalt åtta samhällstillgångar som särskilt viktiga, och utvecklar i rapporten vilka insatser som krävs för de olika tillgångarna. Utöver el- och vattensystem, nämns även tillgångar som till exempel bredband, byggnader, bostäder, vägar och kompetensförsörjning. Av branschorganisationernas svar framkommer det att det finns en oro, när det gäller samtliga områden, för att tillgångarna inte tas tillvara på ett tillräckligt långsiktigt och hållbart sätt.

En klar majoritet av de svarande branschorganisationerna ser politisk opinion som det främsta hindret för att kunna utveckla Sveriges samhällstillgångar. Branschorganisationerna efterfrågar större samarbete mellan politiker, myndigheter och näringsliv när det kommer till att renovera och förädla de tillgångar som tas upp i rapporten.

Några exempel på insikter från rapporten

• Mest oroade är branschorganisationerna över Sveriges elförsörjning. 7 av 8 branschorganisationer upplever att det finns en oro i branschen för att elsystemen inte tas till vara på ett tillräckligt långsiktigt och hållbart sätt.
• Tre av fyra svenska kommuner saknar långsiktig och fullgod planering för hur investeringarna i vatten och avloppssystem ska finansieras i framtiden. Svenskt vatten bedömer investeringsbehovet till 23 miljarder per år, vilket är 7 miljarder mer än dagens investeringsnivå. Vi skjuter ett berg av investeringar framför oss. Just nu läggs kraften på att lappa och laga.
• Enligt branschorganisationerna är policys och politisk opinion de främsta hindren när det kommer till att utveckla Sveriges samhällstillgångar. Det handlar t.ex. om långa tillståndsprövningar, momsregler för nyttjande av byggnader och att investeringar skjuts på framtiden.
• Det finns stora regionala skillnader när det kommer till infrastruktur, inte minsti tillgången till snabbt bredband och statusen på vägnätet. Priset på vatten kan vara upp till fyra gånger dyrare på landsbygden än i storstäderna. 
• Det krävs ny kompetenskraft för renoveringsarbeten av våra byggnader och bostäder. Inom fem år spås över 6 000 utbildade saknas inom bygg och anläggning. Det är minst lika akut kompetensbrist inom exempelvis elförsörjning, järnväg och VA.
• Kvaliteten på svenska vägar blir sämre. 2019 rapporterades 45 procent mer vägrelaterade fordonsskador jämfört med 2014. Det är också stora skillnader mellan länen när det kommer till vägkvalitet, där skogs- och glesbygdslänen har sämre vägar än resterande län i Sverige.