Varje år delar Byggcheferna ut 60 000 kronor genom Lars Bergqvist-stipendiet. Det finansieras av Lars Bergqvists stiftelse och kan endast tilldelas medlemmar i Byggcheferna.

Stipendiet främjar insatser för ökad jämställdhet och mångfald inom samhällsbyggnad. Med hjälp av en expertjury har stiftelsen utsett Anders Bürger till årets mottagare.

– Det är glädjande och viktigt att frågor om respekt och hur vi är med varandra uppmärksammas, säger Anders Bürger. En stor del av stipendiet kommer jag dela med de som drivit projektet tillsammans med mig. En annan del kommer gå till ett utvecklingsprojekt i Kenya.

Projektet startades efter en anmälan om sexuella trakasserier.

– Jag blev förbannad, konstaterar Anders Bürger. Det där ska inte få finnas. Vi måste reagera på de saker som blir fel. För att komma till rätta i det lilla vidtog vi åtgärder kring de människor som var inblandade i just den här händelsen, men för att komma till rätta i det stora startade vi ett projekt för att förstärka arbetet kring våra värderingar.

Hur har ni lyckats skapa förändring i praktiken?
– Det är ett kontinuerligt arbete. I det lilla blir problemet jäkligt stort, men i det stora kan vi se att om vi har 100 personer är det en, två eller möjligtvis tre personer som inte har en känsla för var gränserna går. Att komma till rätta med de personerna, det är jättetufft. De har svårt att ta till sig att andra kan ta illa upp. I alla våra byggprojekt går vi nu igenom den här händelsen och berättar dels hur vi som chefer tar emot en anmälan, dels hur det går till när man anmäler och vad som händer med den som blir anmäld. Det har vi försökt beskriva och konkretisera. Sedan har vi ett grupparbete där vi sitter tillsammans och lyfter olika frågeställningar. Så att man involverar alla i det här.

Hur har det tagits emot?
– De flesta inom firman är väldigt kloka och trevliga människor. Och jag skulle säga att alla håller med. Men det finns några enstaka personer som inte förstår när de har gått över gränsen. Det är många av oss som beter sig schyst till vardags, men som kanske är lite för tysta när andra uttrycker sig dåligt. Vi är för många som inte säger ifrån. Det är min bild av det. Jag kan tycka att jag, i min situation och den roll som jag har, borde ha lätt för det. Jag är en vit man i 50-årsåldern. Men om man är en nyanställd ung tjej, kommer från ett annat land eller inte behärskar språket, och om man är lite rädd om jobbet… det är inte så jäkla lätt att säga ifrån när gamla vita män som alltid ska ha rätt säger fula saker. Där måste vi hjälpas åt. Där tror jag att män i min ålder har störst ansvar.



Källa: Byggcheferna