Kullen höjer sig 37 meter över den omgivande åkermarken och byggdes av schakt-massor från de omgivande stadsdelarna mellan 1965 och 1974, blandat med byggavfall och föroreningar som asbest och olja. Området för tippmassorna upptar cirka 25 hektar och är sedan 1994 till största delen Järva DiscGolfPark, en internationellt känd discgolfanläggning och allmän park med promenadstråk och ytor för picknick och lek.

För att kunna anlägga plats för kistgravar på kullen måste de befintliga massorna antingen grävas ut och bytas till tre meters djup, eller byggas på med nya massor som räcker för kistgravar.

– Området tål inte den påfyllnaden. Och gräver man istället bort lika mycket som man vill fylla på, så får man enorma massor av tvivelaktig sammansättning att hantera. Bara kyrkogårdens infrastruktur medför enorma markförändringar och risker. Jag vill inte ens tänka tanken att just toppen läggs ut som område för kistgravar, säger Frank Lange.

Granholmstoppen är en av flera tippar i Stockholm. I och med rivningarna i city och bygget av förorter och t-bana, fick staden på 60-talet gigantiska rivningsmassor att hantera. Stadsträdgårdsmästaren Holger Blom kom på idén att använda materialet för att skulptera toppar som skulle bli rekreationsområden med fokus på friluftsliv.

Några har blivit skidbackar, och det var även planen för Granholmstoppen innan den rasade 1974. Istället skapades en aktivitetspark som 2017 tog emot utmärkelsen Årets park i Sverige. Men sedan kyrkogårdsförvaltningen utlyste en arkitekttävling 2009 har en plan-process pågått för att omvandla Järva DiscGolfPark till begravningsplats. Fullmäktiges beslut innebär att arbetet kan börja i oktober 2019, då staden sagt upp avtalet med parken.

– Staden struntar troligen i alla argument i detta framskridna skede. Man har missat några stoppljus redan och går mot en teknisk och finansiell katastrof, säger Frank Lange.

Källa: Låt Parken Leva