Han körde tjockolja till Granholmstippen – soptippen som Stockholm stad vill göra till kyrkogård


2019-08-27

Modellflygaren Klas-Göran Wirström kommer till Granholmstoppen när vindarna är de rätta. På 70-talet var han med och bygga upp tippen som lastbilschaufför. Men kontrollen av det som tippades var dålig.
Bild: Låt parken leva
Modellflygaren Klas-Göran Wirström kommer till Granholmstoppen när vindarna är de rätta. På 70-talet var han med och bygga upp tippen som lastbilschaufför. Men kontrollen av det som tippades var dålig.

Som entusiastisk modellflygare kommer Klas-Göran Wirström ofta till Granholmstoppen. Han är inte förvånad över resultaten i den nyss offentliggjorda markmiljörapporten som Kyrkogårdsförvaltningen beställt men inte visat för politikerna. Som ung lastbilschaufför i början på 70-talet körde han lass efter lass med miljöfarligt avfall till den dåvarande tippen.

Däremot blev han riktigt förvånad när han förra året fick höra av en skärmflygare att kullen skulle bli begravningsplats.

– Jag trodde inte att det var sant, det var för absurt. Jag åkte hem och läste på Stockholms hemsida, och då förstod jag att det var sant. Hur kan man komma på en sådan idé? Vet de inte vad som ligger härnere?

Klas-Görans berättelse från Granholmstippen kring 1970-1973 handlar om okontrollerad tippning. Officiellt skulle lasten ”vägas in”, men det var i praktiken sällan det hände. Klas-Göran körde avfall från en färgfabrik, asbest i stora mängder och giftiga gamla telefonstolpar. Han minns särskilt ett konkursat värmeverk i Stora Vika som experimenterat med tillverkning av pellets från tjockolja.

– Därifrån körde jag många tunnor till Granholmstippen.

Ett udda lass var fyllt med elefantskit från en utställning. Det luktade så illa att museet ringde för att bli av med det. Inget farligt avfall, men det visar inställningen på den tiden. Ville man bli av med något kunde man köra det till tippen på Järva.

Det var också känt att tippen pressade och påverkade marken runtomkring. Motorvägen blev gropig och fick asfalteras om gång på gång. Efter att kullen rasade 1974 blev det tvärstopp, minns Klas-Göran. Inga fler lass fick köras till Granholmstippen.

Klas-Göran tycker det är bedrövligt att staden vill förstöra den vackra parken som finns på kullen idag, och all aktivitet som pågår. Begravning tror han inte på.

– Jag skulle aldrig lägga mina anhöriga i en soptipp, avslutar han.



Källa: Låt parken leva