Att Kiruna är en stad som genomgår radikala förändringar är tydligt redan då man anländer längs den omdragna vägen E10. Det nya centrumet, i dag en gigantisk byggarbetsplats, är det första man möts av. Just nu uppförs bland annat kulturhus, simhall, gymnasium, polisstation och ett flertal bostadskvarter parallellt. Anledningen är naturligtvis den samhällsomvandling som staden går igenom till följd av gruvans expansion – i många år har det varit känt att centrum måste flytta till följd av markdeformationer.

Arkitekt Liselott Miranda möter upp vid klockstapeln, en signatur från Kirunas gamla stadshus som fått följa med till nya centrum. Den har fått ta plats på torget mellan det runda stadshuset och Kvarter 1, den nya stadskärnans första bostadskvarter. Det första som slår en med de nya byggnaderna är dess oregelbundna form och den spännande fasaden med perforerad plåt och mörkt tegel.

– Jag ville att Kvarter 1 skulle symbolisera Kiruna och spegla såväl det arktiska klimatet som att det är en gruvstad. De kantiga formerna ska föra tankarna till fjäll och klippor, samtidigt som både kulörer och material valts för att ge en stark Kiruna-identitet, säger Liselott.

Byggnaden är som lägst in mot torget, och stiger sedan i höjd ut mot nordvästra hörnet. Detta ger huset formen av ett fjäll, samtidigt som skalan mot torget och stadshuset inte blir för stor. Formen gör också att skuggning mot torget undviks.

Fasaden mot omgivande gator och torg består av plåt, tegel och vinklar som ger ett ganska kargt intryck, medan innergården har varmare kulörer som ska påminna om magma, som ju malmen kommer ifrån, och samtidigt ger en mer ombonad känsla för de boende. Även interiören har väl medvetna kulörval, där isblåa toner samt dovare toner av blått i trapphusen och allmänna utrymmen påminner om det arktiska klimatet.

Den perforerade plåten på gatufasaden gömmer en hemlighet som visar sig först när mörkret faller.

– Eftersom Kiruna ligger där det gör geografiskt, så är vintern lång med många mörka timmar. Det gör att ljussättningen blir jätteviktig – den ger både trygghet, identitet och möjlighet till kreativt konstnärligt skapande.



Källa: Norconsult