The 200-year Pavilion består av tvåhundra år gammalt trä, där virket räddades från en fallfärdig sågverksbyggnad i Järvsö. Sågverket byggdes i slutet av 1800-talet, av virke från hundra år gamla träd. Virket hämtades från skogen runt omkring Järvsö och har sett årstider och årtionden passera. Tidens gång har satt sina spår i materialet och varje märke blir en del av paviljongens historia.

Paviljongen ritades av Elena Kanevsky, arkitekt på White Arkitekter, och Vladimir Ondejcik, arkitekt och specialist inom computational design på White Arkitekter, inför den arkitekturfestival som kontoret höll i Stockholm 2019. Under arkitekturfestivalen ljussattes den även av Isabel Villar, ljusdesigner på White Arkitekter, vilket resulterade i att projektet förra året nominerades till den internationella pristävlingen Darc Awards, som uppmärksammar världens främsta projekt inom ljusdesign.

Paviljongens triangelform leder tankarna till klassiska vindskydd, samtidigt som uppbyggnaden gör paviljongen möjlig att transportera, montera och flytta. Här kan du uppleva stillheten, lugnet och känslan av att sitta under en trädkrona, med ryggen mot stammen. Paviljongen visar upp de vackra årsringarna och berättelserna de bär med sig.

– Projektet var en studie i nydanande och cirkulär arkitektur i liten skala. Vi räddade material som annars hade förstörts och skapade små kapell för vila och andrum. Det är fantastiskt att paviljongen har hittat hela vägen tillbaka till Järvsö, säger Elena Kanevsky, arkitekt på White Arkitekter.

Arkitekterna utforskade vad som kunde skapas enbart av det material som fanns tillgängligt, på så sätt blev projektet en upptäcktsresa inom hållbar och cirkulär arkitektur. Genom att kombinera traditionellt arkitektoniskt hantverk och computational design, skapades en digital modell som visade vilken design som bäst tog vara på det virke som hade räddats från sågverket.

– Genom computational design kunde vi utforska materialets begränsningar på ett interaktivt sätt. Vi skapade ett designsystem som kopplade ett dynamiskt materialbibliotek av ekbjälkar till en parametrisk modell av paviljongen. Detta gjorde att vi kunde justera form, granska materialanvändningen och skapa produktionsunderlaget väldigt sent i designprocessen, något som krävdes då den exakta kvaliteten på bjälkarna inte var känd förrän i sista sekund, säger Vladimir Ondejcik, arkitekt och computational designer på White Arkitekter.

2020 var paviljongen på sommarbesök på Stora torget i Uppsala under ännu en arkitekturfestival som White Arkitekter arrangerade och året efter hittade den tillbaka till Kyrköns naturreservat i Järvsö – och skogen där virket en gång i tiden kom ifrån – genom ett samarbete med Länsstyrelsen Gävleborg. Nu erbjuder paviljongen en plats för vila, innan den om många år kommer att förmultna och sluta cirkeln.


Källa: White Arkitekter