De första volymerna av koldioxid från Heidelberg Materials anläggning i Brevik har nu transporterats och lagrats permanent under Nordsjön genom aktören Northern Lights JV. Därmed är hela den fysiska värdekedjan för CCS – från infångning till slutlig lagring – på plats och i drift. Som allra första CCS-projekt i den globala cementindustrin innebär det ett mycket viktigt steg i klimatomställningen.
– CCS för cement har blivit verklighet här och nu när världens första värdekedja inom cementindustrin nu är driftsatt, säger Karin Comstedt Webb, vice vd Heidelberg Materials Sverige.
Koldioxiden har fångats in i vid cementfabriken i Brevik, kylts ned och skeppats till Northern Lights anläggning i Øygarden utanför Bergen. Där har den mellanlagrats innan den pumpats ut genom en 100 kilometer lång rörledning till Aurora-reservoaren, 2 600 meter under havsbotten.
Med värdekedjan i drift kan nästa steg tas: att leverera evoZero, som är världens första cement som möjliggör betong med noll nettoutsläpp. Redan inom några veckor blir evoZero tillgängligt i Sverige.
– CCS är en helt avgörande metod för att i stor skala kunna tillverka betong med noll nettoutsläpp. Inom kort är det möjligt att bygga med evoZero i Sverige, vilket innebär ett signifikant steg framåt och en konkret skillnad i klimatomställningen.
Erfarenheterna från etableringen av Brevik lägger också grunden för det svenska projektet i Slite på Gotland. Slite CCS är ett projekt som planeras att bli ett av Europas största industriomställningsprojekt med mer än fyra gånger större kapacitet än Brevik, och potential att minska Sveriges totala koldioxidutsläpp med upp till 4 procent.
Fakta: Så fungerar CCS-värdekedjan i Norge
- Infångning: CO₂ fångas in vid Heidelberg Materials cementfabrik i Brevik.
- Nedkylning & transport: Gasen kyls ned, omvandlas till flytande form och skeppas till Øygarden, Norge.
- Mellanlagring: Flytande CO₂ lagras temporärt i tankar på land.
- Rörledning: CO₂ pumpas genom en 100 km lång pipeline ut i Nordsjön.
- Permanent lagring: Koldioxiden injiceras i Aurora-reservoaren, 2 600 meter under havsbotten.
Källa: Heidelberg Materials
