Maria Johansson har i sin avhandling gjort ett antal intervjuer med anställda och chefer inom byggbranschen, anställda inom företagshälsovården och arbetsgivar- och arbetstagarparter.
De anställda upplevde det som svårt att efterleva säkerhetsregler trots att de hade fått både information och kunskap. Såväl chefer som anställda tenderade att fokusera på att ändra individens beteende snarare än att genomföra förändringar i organisationen för att förbättra säkerheten på byggarbetsplatsen.

– Min teoretiska utgångspunkt är att den enskilde anställde formar sina normer och beteenden i samspel med de normer och beteenden som finns i arbetsgruppen. Det blir därför svårt för den enskilde att helt och hållet själv välja sitt beteende. Därmed blir det också svårt att genomföra förändringar som alltför ensidigt fokuserar på den enskildes säkerhetsbeteende, säger Maria Johansson.

"Mindre macho men kulturen lever kvar"
Flera av intervjupersonerna menar att det förr rådde en machokultur inom byggbranschen som motverkade en god arbetsmiljö. Den kunde komma till uttryck exempelvis genom att det var eftersträvansvärt att lyfta tungt och inte använda säkerhetsutrustning.

– Merparten tycker att miljön har blivit mindre macho, men att machokulturen fortfarande lever kvar.

Ett återkommande tema i intervjuerna var förhoppningen om att fler kvinnor i byggbranschen ska förändra machokulturen och leda till säkrare arbetsplatser. I avhandlingens fjärde studie undersöktes därför hur man pratar om kvinnor i byggbranschen. Detta gjordes genom att analysera huvudsakligen engelskspråkiga texter på nätet, bland annat bransch- och facktidningar.

– Analysen visar visserligen att kvinnor är välkomna. Men de efterfrågas inte i första hand i egenskap av duktiga hantverkare och ledare utan för deras föreställda förmåga att förändra kulturen i byggbranschen, säger Maria Johansson.



Källa: Luleå tekniska universitet